2009-04-27 - 09:53:55
Getto (italienska ghetto, efter stadsdelen Ghetto i Venedig), är en historisk term för ett särskilt kvarter eller stadsdel dit judar var hänvisade att bo. De upprättades oftast under senmedeltiden och avvecklades som ett resultat av upplysningen från mitten av 1700-talet. Kända getton fanns i bland annat Rom och Prag.
Ordet ghetto, eller getto, sägs ofta komma från Venedig där stadens judiska befolkning från 1527 tvingades att leva på en liten ö i stadsdelen Cannaregio där det tidigare legat ett gjuteri, ghetto på venetianska. Andra förklaringar för ordet som framlagt är att det kommer ifrån italienskans borghetto, litet grannskap, eller från det hebreiska ordet get.
I överförd bemärkelse är ett getto ett slumområde där socialt utsatta bor av ekonomiska skäl. Sådana områden finns i många länder. Välkända exempel är vissa fattiga storstadsförorter dominerade av särskilt svarta eller latinamerikaner i USA, till exempel Harlem (Manhattan, New York City) och Compton (Los Angeles, Kalifornien). Kriminalitet är ett vanligt problem i sådana områden.
Under apartheidtiden var den svarta befolkningen i de större städerna hänvisad till att bosätta sig inom vissa områden, som ibland kallades townships. Det mest kända exemplet är Soweto (Southwestern Township, beläget i Johannesburg).
Under andra världskriget drev nazisterna 356 getton för judar, men även för zigenare. De var tyskarnas första steg att få kontroll över judarna. Genom att separera dem från den icke-judiska befolkningen kunde de hålla räkning på hur många de var och plundra deras hem.